Välkommen till GenArc.eu

          • sidan vänder sig till familjmedlemmar och släktingar till berörda anor.
          • skapa ett användarkonto för att ta del av inehållet (måste godkännas av webadmin innan det kan användas).

Släktforskning eller genealogi, är en fantastisk hobby-.
Vi bor i ett av dom bästa länderna när det gäller att släktforska, liksom i ett antal andra länder i västvärlden finns folkbokföring tillgänglig, i Sverige sedan tiden kring 1600-talet, stadskyrkan förde de mest detaljerade registrerarna. Man kan följa husförhörslängderna allmänt sedan 1670-talet och i Västmanland och Dalarna ända från 1620-talet. Kyrkoböckerna kan ses som prästernas redovisning av sitt arbete, svenska kyrkans församlingar ålades att föra ytterligare kyrkoböcker i Karl XI:s kyrkolag 1686, bland annat i syfte att hålla räkning på antalet soldater som togs ut genom ständiga "knektehållet" och den utskrivning som infördes 1682. De kyrkoböcker som främst används av släktforskare är födelse-, döds- och vigselböcker samt in- och utflyttningslängder, dessa länkades samman i husförhörslängden, vilken år 1895 ersattes av församlingsboken. Majoriteten av kyrkoböckerna finns än idag bevarade hos landsarkiven runt om i Sverige och kan nås via riksarkivet på Internet.

Registrera er på riksarkivet (kostnadsfri tjänst).
Många av källorna på sidan kommer att vara länkade till riksarkivet, så ni själva kan ta del av uppgifterna eller början göra er egna forskning. Källor är en av dom viktigaste om inte den viktigaste, uppgiften inom släktforskningen, utan källor kan det blir det svårt att gå tillbaka för att kontrollera eller uppdatera. Det underlättar även för de som kommer efter oss att fortsätta på det spår som är startat. Länk till riksarkivet hittar ni längst ner på sidan under länkar, där ni också hitta andra länkar som har med släktforskning att göra.

Heraldik är vetenskapen om sköldmärke och deras tillbehör.
I begreppet ryms även vapenkonst, det vill säga konstnärliga framställningar av heraldiska vapen och bilder. Två vaneföreställningar är allmänt spridda, det att vapenbruket är förbehållet adeln och att en enskild bild av ett vapen är bestämmande för hur det ska se ut. Alla har rätt att ta sig ett vapen, denna rätt har gamla anor, enda begränsningen är att man inte får lov att inskräka på ett befintligt vapen och att vissa rangattribut är av hävd och kunglig förordning förbehållna adeln.
För den som är mer intresserad, finns en länk till Svenska Heraldiska föreningen längst ner på sidan, under länkar.

Vi hoppas att ni kommer till att tycka att det är intressant och spännande att ta del av innehållet.
Har ni frågor eller kanske har något att tillföra, tveka inte med att ta kontakt med någon av oss..

_______________________________________________________________
Webadmin: Anders & Jeanette Johannesson / Tony Douhan.
• Vill ni kontakta någon av oss, hittar ni e-post länkarna längst ner på sidan, under webadmin.

Heraldik

Idén att måla sin sköld med ett särskilt motiv som var ett kännetecken utöver att bara vara ren dekoration, uppstod någon gång i början på 1100-talet. Syftet var detsamma som senare tiders uniformer, det gällde helt enkelt att kunna skilja vän från fiende på slagfältet eller i tornerspelen. Senare utvecklades dessa sköldar till släktvapen som användes som kännetecken i till exempel sigill. Skölden spelade ut sin militära roll redan på 1400-talet men bildspråket överlevde. Idag är heraldiken lika levande som den alltid har varit.

En vanlig föreställning är att endast adeln har rätt till vapensköld.
Detta stämmer inte alls, vem som helst kan föra ett vapen, att ta sig ett vapen blir allt populärare. Ett vapen kan vara personligt eller representera en familj eller släkt men kan också representera ett geografiskt område som till exempel en stad, en kommun, ett landskap en nation, myndighet, samfund, föreningar, företag och fartyg kan också ha vapen. Listan kan göras lång.

Skillnaden mellan ett vapen och en logotyp är att logotypen alltid ser exakt likadan ut, den kan bara variera i storlek. Ett vapen däremot kan variera i sitt utseende, en "härold" beskrev vapnen skriftligen i sina listor. Därmed kunde man på ett säkert och enkelt sätt skriva av texten vid kopiering och slippa förlita sig enbart på bilderna med allt det skulle medföra av feltolkningar av motiv och färger. En sådan skriftlig beskrivning av ett vapen kallas för "blasonering" och det är den som definierar vapnet. Den enskilda bilden av vapnet kan därför variera i stil beroende på vilken konstnär som gjort den.
Blasoneringar har sin egen speciella termologi som här under...

Blasonering av släktvapnet för Douhan
Sköld: I blått två frånvända tuppar ovanför fyra klöverblad, ställda ett, två, ett, allt av silver.
Hjälmtäcke: Blått fodrat med silver. Hjälmprydnad: En tupp hållande ett klöverblad i näbben, allt av silver.
^not. motto eller valspråk är inte knutet till vapnet, utan är ett personligt val; att behålla, ta ett eget eller inget alls.

Text hämtad från Svenska Heraldiska Föreningen; Heraldik är läran om vapensköldar.

Gör ett eget släktvapen

---